Den där tomma känslan

Livet går upp och ner, och det ska det väl göra. Har man inte motgångar och deppiga stunder, hur ska man då kunna veta om man är lycklig och glad? Men visst känns det extremt motitgt när man är i en nergång. För att vara ärlig så vet jag inte hur jag ska fixa det här. Matten går skit, jag var nere och skrev omprov i dag och det kan inte ha gått bra. Jag tyckte det var skit svårt. Och klarar jag inte matten så kommer jag inte in på högskola och det skulle innebära att jag är fast i hemtjänsten. Jag vill verkligen inte jobba ett år till i hemtjänsten. Jag pallar inte med det.
När jag kom hem från matten i dag så satt jag och fundera på vilka alternativ jag har i livet. Hur jag ska välja. Vilka vägar jag ska gå. Men jag kom inte fram till någonting, och jag känner ångesten smyga sig på mig. Det här är skit! Att bli vuxen, ha ansvar, att välja -det är skit! Just nu!
Jag funderar på hur jag egentligen orkar kliva upp ur sängen varje morgon, för att sedan varje kväll inse vad mitt liv består av. Okej, jag har dom mest fantastiska vänner man kan tänka sig. Alla ställer upp på sitt vis och gör allt för mig... och jag har en underbar familj som jag står nära och som jag älskar och som älskar mig. Men om jag inte kan komma vidare i mitt liv, utan bara står och trampar i cirklar, hur ska jag då orkar gå upp? Hur ska jag veta vilken väg jag ska gå?

Allt känns skit just nu!!! Jobb, skola, ensamhet, kärlek... - ja kärlek ja.. Varför ska man bli kär för? Det förstör ens tankar, drömmar, sömn och hela ens beteende ! Tänk vad dum i huvudet man kan bli och göra sjuka saker, bara för att man är kär? Helt sjukt! okej, jag skulle kanske inte gnälla om den var besvarad och man var lycklig. Men som jag nyss beklagat mig med senaste minuterna, så är jag rätt nere just nu.

Men nu ska jag resa mig upp, gå till sängen.. sova.. och vakna och försöka vara glad. gå till jobbet och känna att ytterligare en meningslös dag av mitt liv har passerat.  Ångest? Ja, det kan man säga! Hur fort passerar inte tiden, dagarna, veckorna och till och med ÅREN! Känns som i går som gänget var samlat och vi spelade fotboll, grillade, pratade, festade, hela dagarna!!!!  Saknar det som var. Önskar saker var annorluna. Hoppet finns, och jag ler snart igen. Säkert redan i morgon.

Allting löser sig brukar jag säga, och visst, det gör säkert det. Men när?

Och jag tänker på dig så huvudet snart ramlar av utav utmattning.
Jag försöker, kämpar och anstänger mig.
Jag hoppas....


Vill tillägga att In the lead, mkt bra film. Tack underbara Ellis för en otroligt god middag, bra film och en trevlig kväll! Du är toppen! Och jag är glad att jag funnit en vän som du!


Ses och hörs. Gnäll kärringen ska sova nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0