Sophie´s blogg

I bland är det väldigt frustrerande att inte få något svar. Den här gången går det liksom inte att nå fram överhuvudtaget. Kan det beror på att Pontus också bor hemma? Är det ett störnings moment att jag ger min uppmärksamhet även till Pontus? Oftast när mamma och pappa åker bort och vi är ensamma, så brukar allt funka jätte bra. Visst vi pratar inte med varandra, men han är liksom närvarande på ett annat sätt. Han möter min blick när jag ställer frågor och på så vis har jag lyckats läsa av honom. Nu känns det bara som om jag får vänta tills han tar initsiativ, tex så frågar han ju alltid om vi ska ta en promenad på kvällen. Det känns bra, för då vet jag att han iallafall vill ha mig här.
Jag gör mitt bästa nu i allafall, har nyss gjort en god fruktsallad åt oss. Hoppas han vill äta den.
Snart kanske det blir promenad också? Jag väntar en stund till.. annars går jag och lägger mig. Känner mig ganska trött.
Har varit det hela dagen. Kan nog bero på vädret, har åskat och regnat hela dagen. 

Mamma kommer hem på onsdag, jag önskar jag hinner nå fram till min kära bror innan dess. Jag hoppas han iallafall kan svara mig eller säga någonting innan dess... Annars känner jag mig så fruktansvärt maktlös och dålig. Det brukar alltid funka när vi umgås, han brukar liksom känna trygghet med mig. Men nu känns det bara tomt från hans sida.
Men inte ge upp.... Jag vill ju så gärna hjälpa och med vilja kommer man långt! Och så mkt som jag läst på om hans sjukdom och så mkt erfarenheter jag fått ta del av, så vet jag ungefär hur jag ska hjälpa. Det är en sorg att se honom så här inåtvänd. Men jag slutar aldrig hoppas och slutar aldrig kämpa!!!



Ne nu ska jag njuta av fruktsalladen och kolla när han spelar. :)



för övrigt har dagen gått bra då det gäller mina ändrade kostvanor! bara nyttigt i dag! :)



ses och hörs!