Sophie´s blogg

Satt nyss och tittade på freds styrkan. Jag såg tyvärr inte från början eftersom jag jobbade. Sista avsnittet och det var hemfärd till Sverige igen. Jag satt och tänkte på Sebbe som befinner sig där nu för tredje gången. Vilket arbete han utför, vad mycket han får se och uppleva. Jag förstår honom, att han vill jobba så här. Men jag tycker det borde vara en påfrestning. Jag minns första gången han åkte, då förstod man inte mycket av vad det var han gjorde där och hur viktigt hans arbete är. När han kom hem så var det cermoni på livgardet i sthlm, mamma, pappa och jag åkte dit och fick se Sebbe ta emot medaljen. Det var stort! Och lillasyrran var mer än stolt. Nu måste jag säga att efter att ha följt fredsstyrkan på tv och verkligen fått en inblick i vad det är för arbete som utförs och se hur Sebbe bor och lever, så är jag ännu mer stolt. Samtidigt har man varit orolig, men ändå känns det overkligt att han befinner sig så pass långt bort ändå. Hur långt har han kvar där tro?, hm, kan det vara 4 månader? Sen påstår han att han tänker stanna hemma, det här ska vara sista vändan han gör dit. Men jag undrar om det kan stämma? :)
Jag tror han blir rastlös och sticker igen. Men hur som helst så har han gjort något som han kan vara väldigt stolt över. Nåja, det rör sig mycket tankar i huvudet kring det här just nu. Men inget jag ändå kan göra något åt. Det ska bara bli kul att se honom igen!

Ses och hörs!