Kan man inte bara få vara ledig
Så fort man får lite tid och tar ett djupt andetag och sätter sig ner så ringer telefon... "Kan du göra det och det?"
"Kan du skjutsa?"... bla bla bla.... Jag är så trött!!!!!! Jag har också ett liv!!! När ska jag hinna med att leva det har alla tänkt? Mellan alla telefonsamtalen? inte ens på jobbet kan telefonen vara tyst. Jag gör mitt bästa att orka finnas till hands för alla.. Men jag har inte hur mkt energi som helst. Jag orkar inte jobba, ta hand om lägenheten, katterna och familjen samtidigt och dessutom orka skjutsa runt allihop hit och dit!!!
Pappa, nu får du inte åka bort nå mer! Jag orkar inte ta allt ansvar hemma!!!! Jag är så trött!!!!
Försöker hinna med allt verkligen. Alltid dessa tider hit och dit... Tar det aldrig slut?? Jag vill hinna andas ibland! Hinna träffa kompisarna utan att jag ska vara orolig för att telefonen ska ringa. Hur fick jag allt ansvar? Jag bad inte om det. Jag vill åka bort, långt bort där ingen kan få tag på mig!!! Men det saknas pengar, såklart!
Jag är så mixad, ena stunden är jag glad och lycklig och sjunger och skrattar, och precis lika fort kan det slå runt och jag inser hur mitt liv egentligen ser ut... Det händer för mycket just nu. Personer som ger mig förhoppningar, och sen bara skiter i mig, jag ger och ger men får absolut ingenting tillbaka. Jag blir lurad varje gång! Och jag går på det?!? Är jag så svår att vara vän med? Fast med allt runt omkring, så är det inte så konstigt att jag inte är en riktigt människa :p nåja, nu blev det bara massa gnäll! Men ibland behövs det också!
Nu är jag så trött i kroppen och huvdet att jag tror jag stupar i säng snart!!!!
Hur länge orkar man??? jocke, bli frisk nu! Jag saknar dig! Vill se dig le !
Tänk, vad lycklig jag skulle bli! Tänk om!
Mitch, Ida, Ellis, Maria, Kevin.. och . . . - ni är min mening med livet just nu! Jag orkar, för att ni finns! Jag ler, för att ni finns! Jag kan skratta och känna glädje, för att ni finns här hos mig jämnt! Ert stöd är min styrka!
Mina älskade bröder, Pontus och Jonte!!! Ni är fantastiska. Mina bästa vänner och min trygghet.
Sebbe och Jocke, jag saknar er! Jag älskar er!
"Kan du skjutsa?"... bla bla bla.... Jag är så trött!!!!!! Jag har också ett liv!!! När ska jag hinna med att leva det har alla tänkt? Mellan alla telefonsamtalen? inte ens på jobbet kan telefonen vara tyst. Jag gör mitt bästa att orka finnas till hands för alla.. Men jag har inte hur mkt energi som helst. Jag orkar inte jobba, ta hand om lägenheten, katterna och familjen samtidigt och dessutom orka skjutsa runt allihop hit och dit!!!
Pappa, nu får du inte åka bort nå mer! Jag orkar inte ta allt ansvar hemma!!!! Jag är så trött!!!!
Försöker hinna med allt verkligen. Alltid dessa tider hit och dit... Tar det aldrig slut?? Jag vill hinna andas ibland! Hinna träffa kompisarna utan att jag ska vara orolig för att telefonen ska ringa. Hur fick jag allt ansvar? Jag bad inte om det. Jag vill åka bort, långt bort där ingen kan få tag på mig!!! Men det saknas pengar, såklart!
Jag är så mixad, ena stunden är jag glad och lycklig och sjunger och skrattar, och precis lika fort kan det slå runt och jag inser hur mitt liv egentligen ser ut... Det händer för mycket just nu. Personer som ger mig förhoppningar, och sen bara skiter i mig, jag ger och ger men får absolut ingenting tillbaka. Jag blir lurad varje gång! Och jag går på det?!? Är jag så svår att vara vän med? Fast med allt runt omkring, så är det inte så konstigt att jag inte är en riktigt människa :p nåja, nu blev det bara massa gnäll! Men ibland behövs det också!
Nu är jag så trött i kroppen och huvdet att jag tror jag stupar i säng snart!!!!
Hur länge orkar man??? jocke, bli frisk nu! Jag saknar dig! Vill se dig le !
Tänk, vad lycklig jag skulle bli! Tänk om!
Mitch, Ida, Ellis, Maria, Kevin.. och . . . - ni är min mening med livet just nu! Jag orkar, för att ni finns! Jag ler, för att ni finns! Jag kan skratta och känna glädje, för att ni finns här hos mig jämnt! Ert stöd är min styrka!
Mina älskade bröder, Pontus och Jonte!!! Ni är fantastiska. Mina bästa vänner och min trygghet.
Sebbe och Jocke, jag saknar er! Jag älskar er!
Kommentarer
Trackback
